Nydala byalags senaste invånare Susanne Brånalt höll ett fint vårtal när vi firade in våren vid Skärvälla badplats.
Susannes vårtal
Glad så som fågeln i morgonstunden andas jag in den friska naturen. Hör den drillande lärkan och trasten i lunden. I skyn seglar gladan, på en trädstam knackar hackspetten och i min jordhög pickar sädesärlan, alla på jakt efter något som kan mätta en hungrig fågelmage. Den spröda klangen från kyrklockan slår 3 slag och förkunnar att klockan är 17 minuter över sju. Ett så underligt, milt och vackert sätt den klockan har att påminna om att tiden går.
Från mitt fönster ser jag det unga skatparet som nog för första gången ska sätta bo. Ibland flyger de fram och tillbaka och kilar in nya pinnar. Men ibland verkar de glömma sitt ansvar och drar iväg med sina skatkompisar som chillande tonåringar. Ska bli roligt att se om de klara sin uppgift och kanske kommer snart små fjuniga ungar vingla ur boet på sin första flygtur.
Se hur de silvrande bäckarna små, kanske sakta fylls på, kanske sakta fylls på, av ett underbart vårregn. Och vad säger vi då? ” En så regnig vår” fast solen ju lyste senast i går. Sigge och jag utforskar bäcken. Kanske hittar vi snart grodans yngel bland den glatt lysande kabbelekan. Solen värmer sakta det vårkalla vattnet och åter leker gäddor i vikar och vass. Snart lockar sjön till svalkande dopp, och en och annan fiskare ger sig ut med hopp, om att den ”fina fisken” ska fastna på kroken.
En citronfjäril fladdrar förbi och det spritter i buskar och grenar av knoppar som slår ut medan man vänder dem ryggen. Humlorna har börjat surra i det blommande körsbärsträdet och kanske var det ett bi som flög förbi och kröp in i gullvivans lilla trumpet. Några nyvakna flugor vill också vara med och det kommer inte dröja länge innan hela stora flugsläkten kommer oinbjudna till fikabordet. Snart kommer också myggen som svalorna tar och ännu en sommar får vi uppleva den intensiva njutningen av att klia på deras bett.
Man kör nästan av vägen av hänförelse när man susar förbi, bedårande mattor av vitsippor. I backen stod blåsippan nigande och sa, att nu är det vår. På gräsmattan syntes ett par bara tår. Och mor har slutat oroa sig för nu vet hon att förkylning kommer av virus och inte av små kalla fötter.
Men vi ska inte tro det blir sommar om nån inte sätter fart, så det gör vi. Vi fyller krukor med narcisser, petunior, penséer och annan färgprakt. Och där inne är fönsterbänkarna fyllda av våra drömmar om en prunkande sommar och vi bär idogt rangliga små plantor ut och in för att skydda dem mot obarmhärtiga järnnätter. Bonden sår sitt vete och har bråda dagar att laga stängsel till kossor och hästars bete. Och vet ni, i år får vi också får här på Prästgårdens ängar.
I den härliga vårsolens glans tittar frodiga maskrosor, kirskål och nässlor upp. Kanske är du trött av arbete, sjukdom eller ålder och orkar inte rensa bort det som inte skulle varit där. Men tänk ändå att vi här i bygden har Mats som installerat robotar så vi alla kan glädjas åt sköna gröna gräsmattor. Och skulle du få det skralt i kassan har du ju ett skafferi av mat där i din trädgård.
Och i den välkomna sköna maj med sina långa ljusa kvällar syns din granne påta i jorden eller njuta i solen. Vart du än går finns det någon i grönskan som är glad över att prata en stund om livet i bygden om våren och om åren som går sin gilla gång. Och här står jag en ny filur i byn som fick säga några ord fast det kanske borde vara någon annans bord så ett varmt tack för förtroendet och sköna maj välkommen alla lekars vän.